Den senaste veckan har varit, minst sagt, äventyrlig. Låt mig få förtälja eder om några av dessa händelserika dagar.
Fredagen den 24 februari
På ett torg i den lilla staden (eller samhället, var går egentligen gränsen för stad och något annat?) mötte jag min skjuts som skulle ta mig till Furstinnans stad, Falun. Det låg en spänning i luften, som inte alla kunde ana. Jag kunde det, och min chaufför. Vi talade om den stora festen som skulle äga rum under kvällen alltmedan vi närmade oss vårt mål.
Väl framme i Falun så tog jag mig till platsen där jag skulle få bo. Ett snabbt besök i mataffären hann jag även med (och att vända om för att köpa hårsnoddar till Storm) innan det var tid att göra sig i ordning.
Runt halv sju satt jag och två följeslagare på en buss som tog oss ut till platsen där festen skulle äga rum. Festen, till Furstinnans ära, där många händelser skulle äga rum under nätterna två. Så tog lajvet sin början. Ja, lajv, detta fantastiska påfund. Vi är vampyrer som hörde hemma i Bergslagen, som varje månad träffas under en tillställning som kan kallas fest. Under dessa två lajvnätter skulle Patron bli utsatt för ett attentat (flygande tavlor är farliga saker, om man är lättstött), kortspel och schack skulle spelas och studeras, syjuntor (ehm, bondemöten) skulle hållas, pistolskott nästan avlossas, magi användas, en stol dras fram till en upprörd kvinna, och passionerade intressen diskuteras. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en givande och spännande fest.
Lördagen 25 Februari
I sällskap med en demon och dennes make (som även var präst) och en gladlynt kanin besökte jag (eller ska jag säga Storm, då jag var uppklädd i min lajvkaraktärs kläder) en kinarestaurang i Falun. Där uppstod en mindre kamp om ett anteckningsblock som i slutändan löstes med hjälp av byteshandel. Mjölk stals inom gruppen, men den lyckades vi också köpa loss. Och servitören som tog vår beställning log stort mot oss och och tyckte att det var roligt att vi var uppklädda på det viset. (Hurra för sådana servitriser!)
Då en del av syftet med att gå ut och äta var att få i sig mat, så intogs även sådant. Det var riktigt smakligt, må jag säga. (Jag är glad att jag inte var Storm, då hon skulle ha svårt att äta, och maten endast smaka aska i hennes mun) Friterad kyckling med ris, och till efterrätt fiterad banan och glass+lyckokaka. Stora portioner som man blev mer än lovligt mätt på. Nåväl, jag behövde inte bli hungrig under lajvkvällen som följde, vilket ju var ytterst angenämt.
Söndag 26 Februari
Nu var så lajvet slut, och tiden för hemfärd till barndomshemmet kommen. I strålande solsken inväntade jag bussen. Jag må säga att det då var ytterst trevligt att inte vara en vampyr, så att jag kunde njuta så av solskenet. I Mora blev bussen försenad tack vare Vasaloppsveckan. Ja, tack vare. Jag tyckte bara det var, för att citera en viss servitris, roligt. Solsken, skidfolk och muntra miner gjorde dagen till en ytterst trevlig sådan.
Måndag 27 Februari - Fredag 2 Mars
Dagen ägnades åt att städa mitt bo, rum, eller vad man nu vill kalla det. Ett besök stundade och jag ville jaga damråttorna på flykten så att min söta muminsyster (mitt besök, som kommer gå under namnet Syster Skrott i denna saga) inte skulle bli anfallen av dessa. Halv åtta på kvällen dök hon så upp i Mora, och fick sig en liten guidning i Vasaloppets huvudstad innan det bar iväg tillbaka till berget.
Under tiden som hon stannade här hann vi med att ta promenader, se på mumin (ja, vi äro sannerligen ett par mumintokliga filurer), jag hann besöka ortens fantastiska bibliotek och söka efter en bok (som en av bibliotekarierna hade tagit i beslag) och spela kort. Vi hann även med ytterligare två viktiga saker.
1. Bio. På onsdagen gick jag, syster yngst och Syster Skrott på bio i Älvdalen. Vi såg Mästerkatten (i stövlar) i 2D. Fantastiska lilla biografteater som inte har 3D. Min kära Syster Skrott hade inte kunnat se den förut, eftersom den alltid visades i 3D och hon fick migrän av detta. Men nu blev det av! Vi klädde upp oss. I mantlar och hattar promenerade vi in på bion, till flera små barns förtjusning. "Titta, ett svärd!" var en av kommentarerna som jag hörde. (jag lovar, mitt svärd är ett finfint plastsvärd). Filmen var trevlig, liksom sällskapet. När den var slut applåderade publiken. På hur många bios gör man det?;)
2. Skidutflykt. Jag må säga att det var en av de mest roliga sådana jag varit på. Min kära Syster Skrott hade inte åkt skidor förut (så att det räknas) och systrarna i min familj (mig inkluderat) var fast beslutna att låta henne pröva på detta. Så vi packade fika och spände på oss skidorna. Sen bar det av. Det blev många besök på backen för min väns del, men oj så hon kämpade. Maken till envis person får man leta efter. Från att ha verkat vara ett litet oskyldigt djur förvandlades hon till en drake, som fräsande (men än dock leende) kämpade sig upp i backarna. Där många hade gett upp stretade hon envist vidare. (Under ivrigt ifrågasättande av Gustav Vasas skidpåhitt, trots att han kanske hade använt snöskor. Men det var mycket underhållande att lyssna till.)
Belöningen var fika (bullar, te, saft och kolakakor) på en solig äng, med långväga utsikt. Där satt vi länge och bara njöt. På hemvägen gick det först bättre, men sen dök alla nerförsbackar upp... Min vän hade lärt sig att saxa (riktigt bra!) i uppförsbackar. Så nu var det tid att åka nedför. Mer markkontakt dök upp(för både hennes och min del) men oftast till glada skratt över det hela. Och när vi kommit hem berättade hon att hon haft roligt, vilket ju var huvudsaken:)
Idag, fredag, steg jag och Syster Skrott upp tidigt (05.30) för att hon skulle hinna med bussen till Mora Järnvägsstation och tåget vidare neråt i Sverige. Vi var bägge ytterst trötta, då vi samtalat länge under kvällen som varit. Men det var helt klart värt det. När jag vinkat av henne, och var på väg hemåt till min säng såg jag den fantastiska morgonhimlen. Jag stannade upp, betraktade dess glödande färg och log, lycklig över att ha en sådan fin vän.
fredag 2 mars 2012
lördag 25 juni 2011
Midsommartider
Jag har just gjort en storslagen upptäckt. I Narnia regnar det inte mycket. I alla fall gjorde det inte det under min vistelse där. Här regnar det. Ofta.
Midsommaraftonen började med att man kunde skymta regnmoln i fjärran, och snart öste regnet ner. Under BM i kubb likaså, men efter att Lissgerd hade spelat klart hade regnet upphört.
När det väl var dags att gå i proccesion med spelmän i täten, och rankan bakom så kunde man se hur moln av det mörkare slaget åter tornade upp sig över bergen i fjärran. Vi tog oss lyckligtvis ända fram, fick upp majstången i helt skick, och hann till och med dansa klart innan regnet kom ifatt oss. Är det inte fantastiskt så säg. Under mina år som spelman har det hänt att vi fått gå under ett tälts beskydd (partytält) en gång. Och jag ska säga eder, jag har varit med under många år.
Efter detta åkte jag och min faster, och gammelfarmor på en rundtur i byn. Det var mycket underhållande. (då min kära gammelfarmor är rätt så glömsk, och hör illa blev det många intressanta samtal)
Lite senare på kvällen blev det fika hos farmor och farfar mfl. Faster hade gjort en underbar jordgubbstårta, som vi avnjöt till regnets smattrande. En helt klart lyckad midsommarafton skulle jag säga;3
Midsommaraftonen började med att man kunde skymta regnmoln i fjärran, och snart öste regnet ner. Under BM i kubb likaså, men efter att Lissgerd hade spelat klart hade regnet upphört.
När det väl var dags att gå i proccesion med spelmän i täten, och rankan bakom så kunde man se hur moln av det mörkare slaget åter tornade upp sig över bergen i fjärran. Vi tog oss lyckligtvis ända fram, fick upp majstången i helt skick, och hann till och med dansa klart innan regnet kom ifatt oss. Är det inte fantastiskt så säg. Under mina år som spelman har det hänt att vi fått gå under ett tälts beskydd (partytält) en gång. Och jag ska säga eder, jag har varit med under många år.
Efter detta åkte jag och min faster, och gammelfarmor på en rundtur i byn. Det var mycket underhållande. (då min kära gammelfarmor är rätt så glömsk, och hör illa blev det många intressanta samtal)
Lite senare på kvällen blev det fika hos farmor och farfar mfl. Faster hade gjort en underbar jordgubbstårta, som vi avnjöt till regnets smattrande. En helt klart lyckad midsommarafton skulle jag säga;3
torsdag 23 juni 2011
Hemkommen från Narnia
Efter elva dagars boende i tält, så har jag nu återvänt till min hemborg i Blibjärr. Jag ska nu försöka skriva ner delar av de fantastiska händelser som har inträffat under min resa.
Det hela började en regnig morgon, med en resa till Skräddartorps-trakten. Väl där klarnade det upp, och jag och Max mötte upp resten av vårat följe. Vi gick, och gick, och gick. Femtio meter ungefär, innan vi bestämde oss för att laga mat. Resten av resan gick fint, och vi kom så fram till vår lägerplats. Där fick vi vara med om en katastrof (under kontrollerade former), kanotpaddling som inkluderade att välta nyss nämnda objekt. (vilket var hur kul som helst!)
Det var bara några få av de saker som den scoutledarutbildning som kallas Ska'ut gick ut på. Jag träffade även nya vänner i det brödra/systraskap som kallades för Vattenlössen. Det var en fantastisk grupp, så jag är glad att jag kommer få tillfälle att träffa dem på kommande eskapader. (Nämnas kan också Smörgåsninjan, Flickan med staven, Sofia och Hattpersonen i stol, som även de har fått en plats i mitt hjärta.)
Samma dag som detta tog slut, så bar det av till nästa läger. Eller rättare sagt, till Narnia. Regnet som hade förföljt oss under Ska'ut försvann, liksom knotten. Men vid närmade eftertanke hade vi ju redan segrat över de miljontals insekterna (vattenlössen kunde det klara!) så det har ju en naturlig förklaring.
Väl framme på nästa plats, så gick vi genom garderoben och kom till Narnia! Vistelsen där inkluderade skådespel (Jag var Susan^w^), en spännande spårning, roliga tonårskvällar och allmänt umgänge med underbara scouter. Igår tog det så slut, och vi begav oss ut från garderoben. Bara för att upptäcka att tiden förflutit i samma takt utanför garderoben! Det var en chock, i och med att det innebar att lägret faktiskt var slut:(
När jag nu skriver detta har dagens regn och åska passerat, och jag är glad över att ha torra skor i huset. (de ville inte riktigt torka under lägret). Men Narnia 2011 kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, som ett av de mysigaste och roligare läger jag har varit på.
Det hela började en regnig morgon, med en resa till Skräddartorps-trakten. Väl där klarnade det upp, och jag och Max mötte upp resten av vårat följe. Vi gick, och gick, och gick. Femtio meter ungefär, innan vi bestämde oss för att laga mat. Resten av resan gick fint, och vi kom så fram till vår lägerplats. Där fick vi vara med om en katastrof (under kontrollerade former), kanotpaddling som inkluderade att välta nyss nämnda objekt. (vilket var hur kul som helst!)
Det var bara några få av de saker som den scoutledarutbildning som kallas Ska'ut gick ut på. Jag träffade även nya vänner i det brödra/systraskap som kallades för Vattenlössen. Det var en fantastisk grupp, så jag är glad att jag kommer få tillfälle att träffa dem på kommande eskapader. (Nämnas kan också Smörgåsninjan, Flickan med staven, Sofia och Hattpersonen i stol, som även de har fått en plats i mitt hjärta.)
Samma dag som detta tog slut, så bar det av till nästa läger. Eller rättare sagt, till Narnia. Regnet som hade förföljt oss under Ska'ut försvann, liksom knotten. Men vid närmade eftertanke hade vi ju redan segrat över de miljontals insekterna (vattenlössen kunde det klara!) så det har ju en naturlig förklaring.
Väl framme på nästa plats, så gick vi genom garderoben och kom till Narnia! Vistelsen där inkluderade skådespel (Jag var Susan^w^), en spännande spårning, roliga tonårskvällar och allmänt umgänge med underbara scouter. Igår tog det så slut, och vi begav oss ut från garderoben. Bara för att upptäcka att tiden förflutit i samma takt utanför garderoben! Det var en chock, i och med att det innebar att lägret faktiskt var slut:(
När jag nu skriver detta har dagens regn och åska passerat, och jag är glad över att ha torra skor i huset. (de ville inte riktigt torka under lägret). Men Narnia 2011 kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, som ett av de mysigaste och roligare läger jag har varit på.
tisdag 24 maj 2011
"Mi käring säger att om nån ska skura, så får vi skura."
12 maj
Efter en icke strapatsrik hajk, begav vi oss åter hemåt. Men knappt hade jag hunnit vila ut, innan det bar iväg igen. Denna gången var målet en storslagen byggnad, och dess 100-års firande. Jag talar såklart om Leksands Missionskyrka. (Någon som inte gissade på det?)
Uppgiften där var att spela upp en pjäs, till 100 åringens ära. Jag fick ikläda mig en Leksandsdräkt, och snart var det hela i full gång. Att det var riktigt roligt, det kan ju sägas. Alla skådespelare var mycket trevliga, och finurliga. Det improviserades en hel del repliker, vilket förhöjde stämningen. En snabb rakning, och åter-odling av en muschtash skapade bland annat mycket skratt. (Vilket undertecknad inte såg, eftersom jag då befann mig bakom scenen....)
Nåväl, teatern gick bra, och efter detta fick vi inta tidsenligt fika, med hembakat matbröd (mums!), och även sockerkaka med vispgrädde och någon sorts torkad frukt. (jag vet icke vad det var.)
Efter detta fick jag så klä om igen, efter att ha vistats i Leksandsdräkten med tillhörande giftemålshätta en längre tid. (Underbara dräkt, jag vill ha en sån! Kjolen var i ylle, och skjortan var vid och hemvävd. Lovely, säger jag bara!)
Sedan kunde jag så äntligen pusta ut, ta mig hem, och ta en välförtjänt vila i sällskap av mina följeslagare i nattvärldens riken. (Såsom Konte-tagg, Obe, Luddi, Syskonet, Flodisen och Theodor.)
Efter en icke strapatsrik hajk, begav vi oss åter hemåt. Men knappt hade jag hunnit vila ut, innan det bar iväg igen. Denna gången var målet en storslagen byggnad, och dess 100-års firande. Jag talar såklart om Leksands Missionskyrka. (Någon som inte gissade på det?)
Uppgiften där var att spela upp en pjäs, till 100 åringens ära. Jag fick ikläda mig en Leksandsdräkt, och snart var det hela i full gång. Att det var riktigt roligt, det kan ju sägas. Alla skådespelare var mycket trevliga, och finurliga. Det improviserades en hel del repliker, vilket förhöjde stämningen. En snabb rakning, och åter-odling av en muschtash skapade bland annat mycket skratt. (Vilket undertecknad inte såg, eftersom jag då befann mig bakom scenen....)
Nåväl, teatern gick bra, och efter detta fick vi inta tidsenligt fika, med hembakat matbröd (mums!), och även sockerkaka med vispgrädde och någon sorts torkad frukt. (jag vet icke vad det var.)
Efter detta fick jag så klä om igen, efter att ha vistats i Leksandsdräkten med tillhörande giftemålshätta en längre tid. (Underbara dräkt, jag vill ha en sån! Kjolen var i ylle, och skjortan var vid och hemvävd. Lovely, säger jag bara!)
Sedan kunde jag så äntligen pusta ut, ta mig hem, och ta en välförtjänt vila i sällskap av mina följeslagare i nattvärldens riken. (Såsom Konte-tagg, Obe, Luddi, Syskonet, Flodisen och Theodor.)
måndag 23 maj 2011
I lägereldens sken
20 maj
En mycket utomordentlig dag, det kan ju sägas. Jag och Elarra hann efter lunchen sy på balkläderna, samtidigt som vi åt utav den förnämliga kladdkaka som serverades till efterrätt. (med vispgrädde och jordgubbe (<3).
Efter detta packade jag mycket snabbt ihop den nödvändiga utrustning som skulle behövas inför kvällens äventyr. Ryggsäcken min blev fylld, och jag smög mig ut med raska steg för att hinna med avfärden i tid. Jag tog mig till den avtalade mötesplatsen, och mötte så upp med mina följeslagare. Vi begav oss iväg i våra motordrivna vagnar, och tog oss, trots en mycket svårframkomlig väg, ut i skogen. Där byggde vi oss ett skydd mot väder och vind, innan vi så tände en eld för att höja stämningen och skrämma bort de hemska rovdjuren. (blodtörstiga saker, i dagligt tal kallas de nog för mygg). Vi hade sedan en mycket angenäm kväll, med prat och sång, tills det blev dags att gå och lägga sig.
Enkelt sammanfattat, vi (jag och Rune, aka ledare) åkte på hajk med tre av scouternas föräldrar, och en av deras släktingar, som var nyfikna på vad detta var. Det gick över förväntan, och alla kom hem igen, oskadda.
Men efter hemfärden väntade ytterligare en utmaning på mig... (fortsättning följer i nästa inlägg. Kommer inom en snar framtid)
En mycket utomordentlig dag, det kan ju sägas. Jag och Elarra hann efter lunchen sy på balkläderna, samtidigt som vi åt utav den förnämliga kladdkaka som serverades till efterrätt. (med vispgrädde och jordgubbe (<3).
Efter detta packade jag mycket snabbt ihop den nödvändiga utrustning som skulle behövas inför kvällens äventyr. Ryggsäcken min blev fylld, och jag smög mig ut med raska steg för att hinna med avfärden i tid. Jag tog mig till den avtalade mötesplatsen, och mötte så upp med mina följeslagare. Vi begav oss iväg i våra motordrivna vagnar, och tog oss, trots en mycket svårframkomlig väg, ut i skogen. Där byggde vi oss ett skydd mot väder och vind, innan vi så tände en eld för att höja stämningen och skrämma bort de hemska rovdjuren. (blodtörstiga saker, i dagligt tal kallas de nog för mygg). Vi hade sedan en mycket angenäm kväll, med prat och sång, tills det blev dags att gå och lägga sig.
Enkelt sammanfattat, vi (jag och Rune, aka ledare) åkte på hajk med tre av scouternas föräldrar, och en av deras släktingar, som var nyfikna på vad detta var. Det gick över förväntan, och alla kom hem igen, oskadda.
Men efter hemfärden väntade ytterligare en utmaning på mig... (fortsättning följer i nästa inlägg. Kommer inom en snar framtid)
tisdag 17 maj 2011
Tårta i klänningsmakartider
Dagen har bestått av bokbinderi, och jag har nu färdigställt min eventuellt sjunde longstitch bok i minimalt format. (Om ni undrar så har jag tappat räkningen...) Ni som kommer att närvara vid medeltidsmarknaden har en ypperlig chans att se vad jag talar om, då jag ska se till att bära några av dem under denna förträffliga tillställning.
Vid tiden för målet kallat lunch hade det börjat regna, något hiskeligt. Som tur var hade Farbror Lennart Melker en sköld mot detta väder, som i dagligt tal brukar gå under benämningen paraply. Utrustade med denna förträffliga tingest tog vi oss så vidare till matsalen, och klarade oss från att bli träffade av de nedfallande projektilerna. Dock skyddade inte paraplyet mot vattenpölar, men vi överlevde även vätan från dessa även fast den inte var särskilt angenäm.
Nåväl, mot kvällningen begav jag mig till den formidabla sömmerskan Elarra, för att arbeta vidare på min balklänning. Det gick framåt, och jag kunde stolt promenera ut i korridoren med den på mig. (Och en del nålar för att hålla ihop den, som i framtiden ska ersättas av mer praktiska ting.) Under detta pågående arbete intog jag emellanåt även en bit sverigetårta, under stort jubel. Den var god.
Efter det tyckte jag och Elarra att vi förtjänade en belöning, och satte oss ned i en av hennes sängar, medan datorn fick trängas med allehanda varelser och tingsestar på den andra. Därifrån betraktade vi ett avsnitt av Avatar: The last airbender, med Zuko. Det var himskans trevligt!^w^
Vid tiden för målet kallat lunch hade det börjat regna, något hiskeligt. Som tur var hade Farbror Lennart Melker en sköld mot detta väder, som i dagligt tal brukar gå under benämningen paraply. Utrustade med denna förträffliga tingest tog vi oss så vidare till matsalen, och klarade oss från att bli träffade av de nedfallande projektilerna. Dock skyddade inte paraplyet mot vattenpölar, men vi överlevde även vätan från dessa även fast den inte var särskilt angenäm.
Nåväl, mot kvällningen begav jag mig till den formidabla sömmerskan Elarra, för att arbeta vidare på min balklänning. Det gick framåt, och jag kunde stolt promenera ut i korridoren med den på mig. (Och en del nålar för att hålla ihop den, som i framtiden ska ersättas av mer praktiska ting.) Under detta pågående arbete intog jag emellanåt även en bit sverigetårta, under stort jubel. Den var god.
Efter det tyckte jag och Elarra att vi förtjänade en belöning, och satte oss ned i en av hennes sängar, medan datorn fick trängas med allehanda varelser och tingsestar på den andra. Därifrån betraktade vi ett avsnitt av Avatar: The last airbender, med Zuko. Det var himskans trevligt!^w^
fredag 13 maj 2011
12 Maj
Denna dagen vigdes åt att gå på en teatersammankomst, vilket var av en mycket trevlig börd. Efter detta evengemang så skulle jag så bege mig hemåt. Åskan gjorde oss påminda om sin existens utanför kyrkbyggnadens trygga murar, och jag kände det för lämpligast att försöka få eskort hem. En eminent dam hörsammade mina rop på hjälp, och erbjöd mig och min motspelare "Per" skjuts hem. När vi påbörjar vår färd ut till den väntande vagnen, i detta fallet namngiven bil, så började de första regndropparna att falla. Det dröjde inte länge innan vi färdades i ett oväder vars like ännu icke hade skådats detta år. Jag blev eskorterad hela vägen till min hemtrappa, vilket gjorde mig mycket glad och lättad. Ack, tänk om jag hade besämt mig för att promenera hem i den sena kvällningen. Hemska tanke. Den lämnar jag omedelbart bakom mig.
Efter denna omskakande bilfärd satte jag mig så vid ett fönster, och spelade gitarr och sjöng visor som passade denna väderstämning. Det var härligt. Mindre härligt var det faktum att jag fortfarande inte hade några ören att tillgå på Mohbilen, och att datorerna icke borde tas i bruk.( Jag var alltså isolerad från omvärlden, trots att den ropade på mig vid ett senare tillfälle = Enormt frustrerande) Så jag lade mig vid tiden av 22.00. Jag vet att det kan verka otroligt, men så var fallet. Jag lovar. Det finnes vittnen. (I form av mina små älsklingar Luddi, Konte-tagg, Theodor och Flodizen.)
13 maj
Dagens händelser består av att jag har skapat fler mminiatyr-longstitch böcker och yrslat omkring.
(Jag vaknade och var yr och trött. Trots att jag lade mig tidigt! Det var lite läskigt.) Jag fann det för gott att vila en smula vid sextiden (på eftermiddagen) och vaknade upp vid åtta, med vetskapen om att jag kunde sova mer om jag så ville... (och lite av yrseln sitter fortfarande kvar om jag vickar på huvudet) Istället har jag placerat mig framför datorn, för att försöka skriva en norrlandsnovell om Elvin och åska. Det ska bli intressant. Hehe.
Denna dagen vigdes åt att gå på en teatersammankomst, vilket var av en mycket trevlig börd. Efter detta evengemang så skulle jag så bege mig hemåt. Åskan gjorde oss påminda om sin existens utanför kyrkbyggnadens trygga murar, och jag kände det för lämpligast att försöka få eskort hem. En eminent dam hörsammade mina rop på hjälp, och erbjöd mig och min motspelare "Per" skjuts hem. När vi påbörjar vår färd ut till den väntande vagnen, i detta fallet namngiven bil, så började de första regndropparna att falla. Det dröjde inte länge innan vi färdades i ett oväder vars like ännu icke hade skådats detta år. Jag blev eskorterad hela vägen till min hemtrappa, vilket gjorde mig mycket glad och lättad. Ack, tänk om jag hade besämt mig för att promenera hem i den sena kvällningen. Hemska tanke. Den lämnar jag omedelbart bakom mig.
Efter denna omskakande bilfärd satte jag mig så vid ett fönster, och spelade gitarr och sjöng visor som passade denna väderstämning. Det var härligt. Mindre härligt var det faktum att jag fortfarande inte hade några ören att tillgå på Mohbilen, och att datorerna icke borde tas i bruk.( Jag var alltså isolerad från omvärlden, trots att den ropade på mig vid ett senare tillfälle = Enormt frustrerande) Så jag lade mig vid tiden av 22.00. Jag vet att det kan verka otroligt, men så var fallet. Jag lovar. Det finnes vittnen. (I form av mina små älsklingar Luddi, Konte-tagg, Theodor och Flodizen.)
13 maj
Dagens händelser består av att jag har skapat fler mminiatyr-longstitch böcker och yrslat omkring.
(Jag vaknade och var yr och trött. Trots att jag lade mig tidigt! Det var lite läskigt.) Jag fann det för gott att vila en smula vid sextiden (på eftermiddagen) och vaknade upp vid åtta, med vetskapen om att jag kunde sova mer om jag så ville... (och lite av yrseln sitter fortfarande kvar om jag vickar på huvudet) Istället har jag placerat mig framför datorn, för att försöka skriva en norrlandsnovell om Elvin och åska. Det ska bli intressant. Hehe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)